Dags för fölning

Normalt är ett sto dräktigt 340 +/- 20 dagar. Det är viktigt att stoet är i gott hull, vare sig för smal eller för tjock, under dräktigheten. Under den sista delen av dräktigheten växer fostret kraftigt och en balanserad utfodring av stoet blir extra viktigt. Senast 4 veckor innan beräknad fölning bör stoet vistas i den miljö där det är tänkt att hon ska föla. Detta för att stoets immunförsvar ska hinna vänja sig vid den nya miljön. Kom ihåg att du inte får transportera ett högdräktigt sto om det är mindre än 35 dagar kvar till fölning, annat än i akuta situationer. 4-6 veckor innan beräknad fölning rekommenderas även en boostervaccination mot stelkramp och influensa. Båda dessa åtgärder, tillvänjning till fölningsmiljön och vaccination, ökar mängden antikroppar i råmjölken, som när fölet får i sig denna förhoppningsvis ger ett gott skydd den första perioden efter fölning.

Det finns ett par tecken på att en fölning börjar närma sig:

• Cirka 1 månad innan fölning börjar juvret fyllas ut, och cirka 2 veckor innan fölning fylls det med vit mjölk.

• Några dagar till någon vecka innan fölning blir vulva, bäckenband och muskulatur runt korset slapp. Detta resulterar ofta i att svansroten ser ut att peka lite uppåt.

• Ett par dagar innan fölning fylls även spenarna ut och 1-2 dagar innan fölning kan små vaxproppar ses på spenspetsen, dock inte hos alla ston.

• En del ston läcker mjölk 24-48 timmar innan fölning. Detta kan vara normalt, men läcker stoet mycket mjölk riskerar man att förlora värdefull råmjölk.

TIPS: Det går att testa stoets mjölk för att få en idé om när hon ska föla. Normalt ligger pH i mjölken mellan 7-7,4. Ett fall i pH till ≤ 6,4 indikerar fölning inom 24 timmar hos de flesta ston.

Mot slutet av dräktigheten bör det dräktiga stoet övervakas noga och när man misstänker att fölningen är närstående bör stoet kontrolleras så ofta som varannan timme. De allra flesta fölningar går bra, men skulle komplikationer uppstå behöver man kunna agera snabbt. Idag finns ett stort utbud av olika övervakningssystem. Det gäller att hitta det system som passar dig och din avelsverksamhet bäst. Alla system har sina fördelar och nackdelar.

Majoriteten av fölningar sker nattetid, när det är lugn och ro omkring stoet. Det flesta ston klarar fölningen själv, men det är viktigt att närvara så att man kan ingripa om något går fel. En fölning delas in i tre olika faser:

• Öppningsfasen: varar ca. 2-4 timmar innan själva fölningen. Här lägger sig fölet i rätt position och fostervägarna öppnas. Under denna fas kan stoet börja svettas, visa lättare oro och koliksymtom.

• Utdrivningsfasen: varar ca. 20-30 minuter. Denna fas börjar med att vattnet går och avslutas när fölet är ute.

5-10 minuter efter det att vattnet gått bör vita/gråa fosterhinnor bli synliga. Stoet kan lägga sig och resa sig ett par gånger under den första delen av utdrivningsfasen.

Kort efter att fosterhinnorna blivit synliga bör först ett par hovar och kort därefter en nos bli synlig.

Ser du en illröd hinna (”red bag”) måste denna omedelbart klippas upp och fölet förlösas så snabbt som möjligt.

När huvudet är ute kan man öppna upp fosterhinnorna omkring nosen om dessa inte redan brustit.

Det är under utdrivningsfasen som tecken på felläge kan upptäckas. Misstänker du felläge kontakta veterinär omgående.

Några tecken på felläge

• Utdrivningsfasen har pågått en stund men du kan inte skymta fostret.

• Två framhovar/framben är synliga men ingen nos/huvud

• Två hovar som vänder uppåt är synliga

Normalt ligger en hov lite längre fram än den andra. I detta läge kan man hjälpa till och dra lite i benen så att de positioneras lika. På så vis undviker man att fölets armbåge fastnar mot bäckenkanten och fölet lättare kommer ut.

TÄNK PÅ: Greppa alltid tag ovanför kotorna eller ovanför framknäna på fölet när du ska assistera stoet under fölningen, och dra i takt med stoets krystvärkar.

• Efterbördsfasen: denna fas varar upp till 3 timmar.

Efter fölningen blir stoet och fölet oftast liggandes en liten stund. Det är till fördel att stoet ligger kvar eftersom det fortsätter att pumpas över en del blod till fölet så länge navelsträngen är hel. När stoet reser sig brister navelsträngen och fosterhinnor och placenta (efterbörden) blir hängandes kvar.

Stoet ska stöta ut efterbörden för att den ska avgå i sin helhet. Hänger efterbörden och släpar i marken kan man binda upp efterbörden i höjd med hasspetsarna. På så vis minimerar man risken att stoet trampar på och sliter sönder efterbörden innan den helt lossnat från livmodern.

När efterbörden väl släppt kontrollera att den är hel, eller spara den så veterinären som kan kontrollera den.

När fölet äntligen kommit ut bör stoet ganska så omgående visa intresse för sitt föl. En del förstföderskor kan vara lite konfunderade och rädda vid första kontakten, men stoet bör aldrig visa aggressivitet mot det nyfödda fölet, då är något fel!

• Ett friskt föl andas direkt i samband med fölningen. Initialt kan andningen vara oregelbunden, men inom 30-60 sekunder ska en regelbunden andhämtning ses. Normal andningsfrekvens hos ett nyfött föl är 30-40 andetag per minut och normal hjärtfrekvens är 80-120 slag per minut.

• Navelsträngen brister naturligt när stoet reser sig. Skulle navelstumpen blöda mycket kan man sätta en klämma runt den, annars räcker det att behandla stumpen med klorhexidin eller liknande desinficerande medel.

• Fölet bör ha sugreflex och göra resningsförsök inom 20-30 minuter efter fölningen

• En timme efter fölningen bör fölet kunna stå.

• Två timmar efter fölningen bör fölet kunna dia.

För att kontrollera om fölet verkligen diar och inte bara gör en massa ljud, kan du försiktigt lägga handen på vänster sida om halsen, då bör du kunna känna med fingrarna att fölet sväljer ner mjölk.

• Tolv till femton timmar efter fölningen bör fölet ha kissat och tarmbecket (mekonium) ska ha passerat.

Ser du fölet kissa kontrollera gärna att det inte kommer urin via naveln.

Upplever du att ett föl på något vis avviker från dessa tidsangivelser tveka inte att kontakta din veterinär. 18-24 timmar efter fölningen kan man göra en så kallad Foal Check. Det är ett SNAP-test som kan läsas av direkt i stallet, där man kontrollerar mängden antikroppar fölet fått i sig under det första levnadsdygnet. Skulle antikroppsnivån visa sig vara låg, kan åtgärder sättas in i tid.

TIPS: ha en Brixmätare hemma så att du snabbt och enkelt kan kontrollera kvaliteten på stoets råmjölk och få en första indikation på om fölet kommer att få i sig tillräckligt med antikroppar under det första levnadsdygnet. Har stoet bra kvalitet på råmjölken spara lite och frys in, den kan komma till användning senare under säsongen.

När fölet kommit på benen, ta en titt på dess benställning. Nyfödda föl är mjuka i skelettet, men vissa benställningar kan innebära att fölet får problem med att resa sig eller hålla balansen i samband med att den diar. Dessa föl kan också behöva resningshjälp ett par gånger per timme de första dygnen.

• Föl som föds med senkontraktur (”ballerina”) bör behandlas omgående, då behandlingen har bäst effekt under fölets första levnadsdygn.

• Föl som föds med veka kotor brukar som regel räta upp sig med rörelse på hårt underlag.

Är kotorna så pass veka att huden på baksidorna av kotorna riskerar att skadas bör behandling påbörjas omgående. Oftast skos dessa föl med någon form av traktstöd och skydd för kotorna.

Undvik bandage, då bandagering ytterligare förvärrar vekheten i kotorna!

TIPS: ta kontakt med en hovslagare från det att fölet är ca. 10 dagar gammalt för att gå igenom dess benställning. Börjar man korrigering i tid kan de flesta felaktiga benställningar korrigeras.

Avvänjning är den övergångsperiod då en ung individ börjar sin resa mot vuxenlivet. Under denna period byter fölet gradvis näringskälla från stoets mjölk till fast föda, men avvänjningen innebär också beteendemässiga och fysiologiska förändringar.

Föl som föds i det vilda avvänjs vid cirka 9-11 månaders ålder, ofta beror tidpunkten på om stoet är dräktigt eller ej, medans domesticerade föl som regel avvänjs mycket tidigare, mellan 4-7 månaders ålder. Det finns olika anledningar till denna tidiga avvänjning:

1. Tradition
   • Optimera fölets näringsmässiga behov
   • Tidig marknadsföring av föl som ska på åringsauktioner
2. Optimering av stoets reproduktiva förmåga
   • Minska antalet månader som stoet ger di
   • Energi och näring ges till nästa dräktighet
3. Växla fölets fokus från stoet till människor
   • Ökad hantering
4. Infrastrukturen påbjuder avvänjning vid en viss ålder/viss tidpunkt
   • Tillgång till boxar/hagar/lösdrifter

Gemensamt för många av dessa ovanstående anledningar är att de ofta är baserade på just tradition och få har någon förankring i vetenskapliga studier.

En av de största skillnaderna i avvänjning hos domesticerade föl jämfört med vilda föl är att hos de domesticerade fölen bryts både det näringsmässiga OCH det emotionella/sociala bandet till stoet vid avvänjning. Hos föl i det vilda bryts endast det näringsmässiga bandet, då dessa föl går kvar i flocken efter avvänjning.

Nästan all forskning visar på att avvänjningen representerar en av de mest stressfyllda händelserna i ett föls liv. Avvänjningsprocessen kan innehålla en eller en kombination av olika stressande förändringar för fölet:

• Bandet mellan sto och föl bryts - abrupt eller gradvist
• Ny miljö
• Nya sociala grupper
• Nya fodringsrutiner
• Ökad mänsklig hantering

Under avvänjningsprocessen uppvisar de flesta föl tecken på stress. Några av dessa tecken är uppenbara för oss, andra tecken har uppmätts under diverse studier. Några tecken på stress är:

• Ökad vokalisering
• Ökad rörelseaktivitet
• Viktminskning
• Ökade kortisolnivåer - ger ökad känslighet för infektioner
• Ökad hjärtfrekvens

Noterbart är att dessa stressrelaterade beteenden aldrig observerats hos föl som avvänjs i det vilda. Detta tyder på att det är framför allt klippandet av det sociala bandet mellan sto och föl som ger upphov till stress.

Under domesticerade förhållanden är det svårt att göra en helt stressfri avvänjning, och alla metoder för avvänjning har sina för- och nackdelar. Dock indikerar forskning att:

• Gradvis avvänjning ger mindre tecken på stress jämfört med abrupt avvänjning

• Gradvis avvänjning bör ske under minst 4 veckors tid

• Jordbruksverket rekommenderar inte avvänjning före 5 månaders ålder

• De flesta studier rekommenderar inte avvänjning före 6 månaders ålder

• Större ytor ger de unga individerna plats att göra upp rangordningen i den nya flocken

• (Annan fördel: möjlighet till mycket rörelse ger ökad bendensitet hos den växande individen)

• Vuxna hästar utgör sociala förebilder för de unga avvanda fölen

Ska man välja ut två saker som forskningen visar på som kraftigt stressreducerande under avvänjningsprocessen så är det att vänja av så sent som möjligt, ju äldre föl desto robustare är de, och att ha någon/några vuxna hästar som sociala förebilder i unghästflocken. Just det sistnämnda har visat sig reducera stress oavsett avvänjningsmetod och ålder vid avvänjning.