Vad hände med tvillingarna?

Många är det som undrat ”vad blev det av tvillingarna”? Det har tidigare inte funnits något direkt att skriva om, men nu har ”Storasyster” och ”Lillebror” kommit till den åldern att det händer mer i deras liv.

Stoet Reine Freude (e.Rohdiamant-Ramino, f. 1995) födde den 18 april 2012 tvillingföl e. Bellagio; ett stoföl vid namn Jacaranda, 32 kg, och hingstfölet Jackpot, 18 kg. Det var minst sagt en stor chock att det kom två föl! Reine Freude, som hade hunnit bli lite till åren, hade ganska många cystor och vid dräktighetsundersökningarna syntes ett foster – bland alla cystor – som med andra ord dolde ett till foster!

Jackpot visade sig vara en fighter utan dess like. Givetvis var han svag när han kom till världen. Båda fölen nappades till viss del, men diade också. Förutom all extra omvårdnad de små fick, vägdes de varje dag för att se så att de gick upp i vikt. Stuterichefen Malin Cohlins sambo Magnus Olausson fick hålla ett föl i taget i famnen och väga sig på en badrumsvåg.

”Storasyster” är idag ca 155 cm och” Lillebror” håller än så länge tveklöst ponnymåttet.” Lillebror ” överläts till Pytt Hamberg i början av sommaren 2014. Vi får se om hans kropp orkar med som ridhäst. Hans låga vikt vid födseln medförde vissa skelettskador, så att Pytt tog emot honom ger honom en bra chans i livet. ”Storasyster” är kvar i Lövsta Stuteris ägo.

I dagarna avslutar Jacaranda sitt sommarlov, efter betet ska inridningen påbörjas. I vinter är en välförtjänt vila inplanerad och sedan ska hon fortsätta utbildas. Vad målet för henne blir får det kommande året utvisa.

Förhoppningen om Jackpots framtid är bland annat att han även vid tidpunkten för slutmätning är ponny. Han har säkerligen, om han håller, en fin karriär inom ponnysporten framför sig, med den gång och det underbara temperament han har.

Här följer en berättelse från ”Lillebrors” sommar, berättad för oss av Pytt Hamberg:
I juni fick Jackpot jobba lite longerad och blev även sutten på i skritt och trav. Nu kan han stanna och svänga. Allt gick smidigt och enkelt, han var så samarbetsvillig. Det han tyckte var jobbigast var att ha skydd på benen, men med små mjuka skydd vande han sig på ett par dagar! Sen fick han sommarlov, med bete igen!

Text: Nina Känsälä
Foto: Magnus Olausson